sabinalin

Idag körde vi igång med våra diskussiongrupper på projektet. Vi hade en grupp med flickor från klass 7 och sen med 6orna. De fick börja med att berätta om sig själv, sedan skriva 3 saker de är bra på och sedan 3 saker de vill bli bättre på. Efter det fick de ett hjärta som de fick skriva sitt namn på och sedan skicka vidare till personen brevid som fick skriva något snällt om personen vars namn är på hjärtat. Jag märkte en tydlig skillnad mellan de två klasserna, på hur de formulerade sig, betedde sig osv. Det märktes också himla tydligt att de inte är van vid att tänka på bra saker om sig själv eller andra. Att det inte är något de är van vid, de tyckte att det var svårt att komma på saker att skriva, även när det gällde att skriva om de andra. Det syntes också att vissa tyckte att det var jobbigt att läsa upp inför de andra om vad de tyckte att de var bra på. När de fick tillbaka sitt hjärta med alla snälla ord och fraser på ville vi att de skulle läsa upp dessa en och en, och då formulera om sig till "Jag är snäll", "Jag är pålitlig", men detta var något som inte höll, och de läste gärna om sig själv i "Hon"-form. 

Då det var svårt för dem att säga positiva saker om andra och sig själv är det det som vi ska fokusera på de återstående två träffarna, det känns så tråkigt att vi endast hinner med tre träffar, då detta märks att det är något som bör jobbas på mer. Hur mycket positivt om sig själv får de höra egentligen?